11:e februari var deadline för apporteringsinlärning med Ester. Jag kan erkänna att jag är halvdöd. Hon kan apportera men fortfarande faller hon tillbaka till att slarva nå gud förb..
Bara att nöta på. Jag tror att hon kommer att bli grym på det vad det lider. Just nu så har apporteringsberget ersatts av ett diskberg, eller rättare sagt diskbråcksberg. Hur kan jag, vältränade jag som knappt är 20 år få ett diskbråck?!
Läkarn sa att det är vanligast mellan 35 och 45 år och tydligen är jag i det intervallet.
Har aldrig varit direkt förtjust i smärta men de senaste 3 veckorna har nog varit de grymmaste jag varit med om. Från början var det bara intravenöst morfin som fick mig att kunna sova. Men nu är det bättre och jag tror att det går åt rätt håll. Har fått ändra om träning för tävling till träning för att få till ryggen. Känns ändå som att det var lätt att ställa om sig.
