Ester är på G!

Var på hundträning igår med ett antal hundar och hundägare inom nnfk. Ester visar gott gry och gör allt övningar som de äldre hundarna gör....fast med bravur. Gillar dock att hitta saker på marken som kan vara kul att tugga på men det bjuder vi på.

På söndag är det dags för de första duvorna ovanför skallen på henne. Skall bli kul att se hur hon fungerar i det sammanhanget.

Övrigt: Skidpremiären avklarad, körde ovallat några varv på ÖSK´s spår med snö från ifjol, helt ok spår men lite kort. Ljumskarna är som fiolsträngar och känslan av att det är helvetiskt jobbigt att åka skidor finns där. Det bästa är att det bara kommer att gå lättare. Skall på´t ikväll igen.

Hungrig? ....Ja

En liten bild över hur vi hade det i vellmarken under helgen som var. Nästan ingen mat och helt beroende på jakt och fiske. Fick vi något? Njet! Det enda vi hade ihjäl var ca 50 st metmaskar som gick förfrysningsdöden till mötes.

Åh fan, jag skulle ju blogga...

Missade dethär med att man skulle uppdatera sidan nu och då.

Har hänt en hel del sen mitt senaste inlägg. Kort redovisning:

• Genomfört vasalopp
• Nytt jobb
• Nytt jobb igen
• Meriterad hund
• Ny stad
• Ny hund

Återkommer med mer info..... jag lovar!

Dom har börjat...

Förra torsdagen var jag ute och tränade med Tindra i Gräftåvallen. Åkte efter jobbet och fick ca 1,5 h på fjället. Tindra hittade fågel i sista ljuset och skötte sig bra. Det var enda ripan vi hittade...på fjället. När vi sen kom ner till bilen och började åka hemmåt så var det kolsvart. Ringde Åsa påväg hem och höll på att köra i diket då en ripa spurtade över vägen strax framför bilen.

Åkte några 100 m till och såg då en till ripa på snön brevid vägen. Gled sakta fram med helljuset på och ripan ställde upp sig så snyggt och prydligt. Sen satt den där i säkert 3 minuter och bara glodde. Fick några mindre snygga bilder inifrån bilen men vad gör det, det är minnet som räknas och beviset på att de har börjat lira är ett faktum.

Nu kommer det att göras fler ripor inför 25:e augusti.....Lycka till önskar Tindra!

Hetsig vår på ett bra sätt.

Satt igår och funderade lite på hur våren ser ut. Man kan samanfatta det med att det inte kommer att bli mycket tid över för att rensa navelluddet.

Jaktprov, träning och längre veckovisa förlyttningar fyller upp tiden och om det inte skulle räcka så har vi båda intressanta och roliga jobb som fyller ut resten. På toppen av detta skall vi på något sätt försöka sälja lägenheten, lura ut hur vi skall bo i Sundsvall/Östersund och hälsa på släkt och vänner. Svårlöst ekvation.

Tänk såhär. Hur kul är det att måla/städa/pimpa lägenhet när solen lyser utanför, riporna finns i fjällen och Tindra tittar på oss menar på att det är fullständigt förkastligt att inte träna henne.

Kanske får byta ut någon fjällresa till att kolla in gamla kort istället.

Tindra etablerad i toppen...

...bland de hundar som var med på träningen. Bedömd av en helt opartisk källa, dvs jag. Hon sökte på som en setter ska med full frenesi och hon har nu lagt till sig med samma svansföring som Miss. Svansen går på henne när hon är ute på sök och den går som en visp.

Hon hittade fågel också, 3 av 4 släpp på lördagen och tyvärr bara 1 gång på söndagen men då gjorde hon det kanonbra. Synd bara på den där vita hunden som inte visste hur man sekunderar.

Messlingen och hundarna.

Vi har hyrt en liten stuga i messlingen för hundträning under helgen. En liten stuga trodde vi...det var en stooor stuga, baggården två våningar och 10 bäddar.

Imorgon blir det hårdkörning för Tindra och matte, jag ägnar mig åt secondarbete och fotografering.

Lite snö, kallt och rype.

Helgen spenderades uppe i Hemavan med hundträning tillsammans med våra eminenta uppfödare Patrik och Lena samt Robert och Kristina som också trotsade vinterkylan. Sofia fyllde 18 år och med en fest på puben firades hon. Två dagars hund- och mänskoträning i korta pass. Det var så kallt att Roberts min frös och Zidane log.

Mattias nya killer...

Isa tror jag att hon skulle heta. Liten, fet, cool, valpdoftande valp. Fick mig att tänka på Cavve när han var liten. Obrydd som en gammal hund och väldigt social. Isa somnade mellan mina fötter när vi drack kaffe och hon ingav ett otroligt förtroende då hon gick till dörren satte sig ned och gnällde vilket betydde "Jag är skitnödig".

Börjar längta till i sommar när en viss Ester förhoppningsvis dyker upp.

Utan truga i Medelpad

Medelpad Classic Ski gick av stapeln i Söndags.

• Kanonväder
• Kanonform
• Kanonskidor
• Kanonspår
• Kanonläge
• Kanonjaduväljersjälv
• Men....

Efter 4 km trampar en av mina medkombatanter på min truga och jag sliter upp staven och kör ner den.....rakt igenom den stenhårda snön, trugan har lossnat. Redan första gången insåg jag att det var kört. Tvärnitade och vände om för att hämta den. Hittade den och tryckte dit den igen. Dammade på och kom faktiskt ikapp tätklungan efter någon km. Känner hur jag kan ligga och ta igen mig längst bak i klungan och det blir ganska gemytligt att ligga och staka i solskenet. Då händer det igen. Trugj*veln lossnar igen. Tvärnit och samma sak återupprepar sig. Nu går det tyngre att staka ikapp klungan och jag känner att det kostar mer än det smakar. Efter en mil innan största backen ligger jag ca 2 min efter täten. I backen kan jag gasa på så mycket jag vill, tappar trugan 3 ggr till och börjar bli redigt förbannad. Ingen kan ge mig någon stav i vätskekontrollen och tillslut trycker jag ned staven igenom snön och trugan försvinner. Misär. Ca 2,5 mil åker jag i princip med en stav och laddar upp ett humör som skulle få en härdsmälta att stelna av ren respekt. När det är 15 km kvar får jag nya stavar av Emil som har kört Petter Solberg-rally för att åka hem och hämta nya stavar. Sen är det full ösning in till mål där mitt humör har, med hjälp av stakningen, förvandlats till ett lamms.

Summerar man så inser man några enkla saker:

• Limma truga - Ja.
• Otur - Nej, dumhet, varför hade jag inte med extra stavar? Både Åsa och Far var ju och hejjade.
• Seedning, nej, ingen framgång. Räcker till 3:e led iofs imponerade jag på mig själv med tanke på 2,5 mil med en stav men jag vet att jag skulle nått 2:a om vi fick vara hela min utrustning och jag.

Hundklunga

Tindra, Calvert och Ria blir som en flock när de är tillsammans. En bra flock där lugnet härskar. Kan eventuellt ha något med att Calvert mest sover, Ria mest sover och Tindra gör som dom andra i flocken. Bilden är från väntan på mat.

Sunk Suunto!

Här har man åkt och pinat sig i två lopp. Våffelrännet och idag Hotingloppet. Vad får man tillbaks? Jo två pulkurvor som lägger av efter 40 min. Eller är det helt enkelt så att efter 40 min med en puls över 170 så inser jag att jag visst var grymt vältränad så jag inte behöver högre puls än sådär 70. Undra på att det känns tungt att åka då! Nej genast tillbaka med klockan till någon som kan hjälpa mig att fixa den. Eller också blir det ett nytt "fjollband" som Johan S är ägare av. Nåväl, hotingloppet gick ok. Var lite osäker på om jag skulle köra eller inte då jag haft en hink runt huvudet under veckan, läs lock för örat. Tog dock beslutet och dammade iväg upp till Hoting. Ny tung snö föll hela loppet och årets hästbacke ingick i spårdragningen...två gånger. Tappade uppför tog igen nedför och stak, som vanligt. Tid lite under 2.22 tror jag, verkar inte lyckas ta mig till andra startled för vasan, skam den som ger sig.

Sanningar från en jägare?

Skönt med jägare som vet vad dom pratar om och som har god självinpsyk...äh, ...sikt menar jag.

Fina bilder är det...

...på Daniels hemsida. Min kollega som man numera kan titulera jägare både med och utan bysse. Fina bilder där några håriga saker som jag känner även återfinnes. Det är svårt att vistas i skog och mark tillsammans med Daniel utan att något vilt dyker upp. På jobbet är han även känd som viltmagneten, något som gubbarna i älgjaktslaget (ibland smärtsamt) fått uppleva.

Kolla in hans bilder på http://foto.ladrolf.se/

Dagens ängel, Leffe.

Efter ett distanspass på 24 km i njurunda med Karl så kan man se såhär glad ut. Karls oneway-stav gav upp efter en km så vi fick vända om och hämta skatestavarna istället. När vi kom fram till bilen så stod han bara där. Leffe. Han lånade glatt ut sina 165-stavar till Karl, sa att det var bara att droppa dem på Shell i sundsvall när vi använt dem klart, muttrade något om att det gått tungt på spåret idag, flashade lite med sin GPS-klocka genom att fråga kompisen hur långt hans hade gått och försvann sen mot sundsvall. Dagens vardagshjälte. Tack för det Leffe!

Fint, fint men kallt, kallt.

Möte i Dorotea kan inte rendera i något annat än en dag toppjakt, dagen efter. -25 i samhället och vi, jag och Magnus var helt säkra på att det skulle bli något varmare högre upp. Det var även "the locals". Så var inte fallet. Det nöp ihop rejält, särskilt efter lunch. -30 visade termometern när vi åkte därifrån. Det jaktliga resultatet var magert, en orre, det mentala resultatet desto högre. Att skida på dessa ödsliga myrar från att solen går upp till att solen går ner är inte något annat än ren och skär balsam för själen. Saknar på något konstigt, sjukt eller självdestruktivt sätt tiden i lumpen. Inte på kaserngården, i fält.

Ljuset i tunneln - inga ursäkter kvar...

Ny pannlampa skall rädda mig från de värsta vurporna i det isiga och äckliga före som nu råder i Sundsvall. +5 grader och både jag och snön gråter. Med ny halogenpannlampa istället för liten diodlampa kan man se dödsfällorna i god tid innan. Åsså är det kul med prylar, vad vore träningen utan dem?! Med en Tindra framför sig kommer även Åsa få glädje i denna tingest.

Fattas bara att spåren går helt åt skogen och jag får ägna mig åt islöpning fram till Vasan.

7:a med blodsmak.

Den otroligt viktiga tävlingen... Våffelrännet är avklarad och detta blev resultatet.

Vallning:
Lyckades med glidet...nanting! Fästet var bra första varvet men sen orkade jag inte trycka till riktigt. Skulle nog ha lagt på lite mer från början. Rex lila tejp och Swix FC8

Loppet:
Startade som Jernberg, max från början och sen såg jag hur långt det räckte. Tröttnade rejält på andra varvet men kände dock att jag inte lyckades späka min kropp som jag brukar, mer pannben behövs.

Placeringen:
Låter finare än det var. De flesta stor-stor-fräsarna var i Östersund och tävlade.

Resultat:
http://www4.idrottonline.se/templates/PageWide.aspx?id=241908

Nya skidor och dags för tävling.

Nya skidor inköpta, preppade och provåkta. Madshus hypersonic. Spannet känns lite eljest än fischer-skidorna men tror att jag börjar få koll på dem. På söndag är det dags för första tävlingen. Den världsomtalade tävlingen Våffelrännet som går av stapeln på Töva skidstadium. Distans 20 km, blir kul att se hur träningen har gått. Lördagen kommer att användas till att valla och vara lite nervös... Skall köpa nya trugor till stavarna, funkar inte med de små racingtrugorna på skoterpreparerat spår. Fischerskidorna måste lämnas in på stenslip sen en mindre fadäs på tvären över en asfaltsväg i ca 20 km/h, vägen fanns helt plötsligt bara där!

Tindra i snöbad

Sista dagarna på jul-ledigheten spenderades i Bruksvallarna. Karl, Malin och vi var ute en sväng och luftade hundarna i de många kallgraderna. Kallt var det, bottenlös snö och fantastiskt väder. Tindra hade 2 fågelarbeten och man önskar att man hade några få promille av den energi som hon visade upp i djupsnön.