Möte i Dorotea kan inte rendera i något annat än en dag toppjakt, dagen efter. -25 i samhället och vi, jag och Magnus var helt säkra på att det skulle bli något varmare högre upp. Det var även "the locals". Så var inte fallet. Det nöp ihop rejält, särskilt efter lunch. -30 visade termometern när vi åkte därifrån. Det jaktliga resultatet var magert, en orre, det mentala resultatet desto högre. Att skida på dessa ödsliga myrar från att solen går upp till att solen går ner är inte något annat än ren och skär balsam för själen. Saknar på något konstigt, sjukt eller självdestruktivt sätt tiden i lumpen. Inte på kaserngården, i fält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar